Under påsken var jag i väg på vipassana-meditations retreat. Det var jag även förra året. När man gör något en andra gång, så är det svårt att inte ha förväntningar. Speciellt om man hade en härlig upplevelser. Med förväntningar, så blir det sällan bra.
De första dagarna på retreaten var otroligt utmanande. Jag hade så många hinder i min meditation. Jag somnade stup i kvarten, hade ont i rygg och knä, blev rastlös, kände tvivel, hade mardrömmar på nätterna och fick hemlängtan.
Hade någon frågat mig på långfredagen hur jag hade det, hade jag svarat att jag ALDRIG, ALDRIG skulle göra om det. Det var tur att vi inte fick prata 😉
För redan på lördag eftermiddag kändes det mycket bättre och på söndagen satt jag och planerade att jag nästa gång skulle åka på en ännu längre retreat då det var så härligt att meditera.
Så kan det vara. Allt förändras. Hela tiden.
